gången på väldigt länge känner jag mig bra!
Livet känns inte längre svart och meningslöst utan jag kan se ljuset i tunneln.
Det är inte färdigt ännu utan jag har en bit kvar för att pusslet ska vara komplett
men jag går med lättare steg mot slutet av detta mörker.
söndag 9 januari 2011
tisdag 14 december 2010
En tröstande dikt

från en fin vän i en svår tid...
Du var vinden i mina segel, när allt annat stod stilla.
Du var värmen om sommaren, när allt annat regnade bort.
Du var min stjärnhimmel om natten, när allt var tun...gt.
Du var rosorna på mina kinder om vintern.
Du var värmen när jag var frusen.
Du var den efterlängtade våren, med löfte om ljus och värme.
Du var grönskan och knopparna som brast, när allt annat var färglöst.
Du var den härliga blå himlen, när allt kändes svårt.
Du finns för alltid i mitt hjärta - även nu när jag lämnar plats för framtiden - för det nya.
lördag 11 december 2010
I onsdags
lördag 27 november 2010
onsdag 24 november 2010
Pappa
alldeles skrynklig av allt kånkande i min väska....
men i din sjukhus säng ligger du så slät och fin.
Vi försöker ta en dag i sänder, det är det enda vi kan göra men frustrationen är
enorm och frågorna många.
Kommer du tillbaka till oss och om du gör hur blir du då?
kommer du någonsin att kunna prata eller röra dig mer?
Jag har så svårt att visa dig känslor men när du ligger där okontaktbar
svämmar mitt hjärta över av saknad och kärlek
till den pappa jag önskar att du alltid var.
lördag 13 november 2010
Pappa och jag

någon gång på slutet av 60-talet.
I torsdag stannade hans hjärta, det var stopp i 10 minuter innan man lyckades få igång det igen.
Nu ligger han nedkyld för att förhindra skador på hjärnan, men vi vet inte om han vaknar igen.
Vi har inte alltid dragit jämt och jag har haft mycket ilska i min kropp, men nu känns den
ganska långt borta och jag önskar att du känner det i din dvala.
tisdag 9 november 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
