lördag 13 november 2010

Pappa och jag


någon gång på slutet av 60-talet.

I torsdag stannade hans hjärta, det var stopp i 10 minuter innan man lyckades få igång det igen.

Nu ligger han nedkyld för att förhindra skador på hjärnan, men vi vet inte om han vaknar igen.

Vi har inte alltid dragit jämt och jag har haft mycket ilska i min kropp, men nu känns den

ganska långt borta och jag önskar att du känner det i din dvala.

10 kommentarer:

Så som livet är sa...

Jag undrar bara varför? Varför ska allt sådant har hända ... Varför? Är det för att man ska förstå... Förstå vad livet är?
Varför?
All kärlek - dig!

Hanna Westergren sa...

<3 <3 <3 Efter en lång ofrivillig egen bloggpaus, har jag äntligen hittat till alla mina kära bloggvänner igen. Mina tankar och all min värme går till dig. <3 <3 <3 Saknar ord, för en dag blir det min tur. Också. Men nu är stunden din och den känns ofattbart smärtsam. Klarar inte av att förstå, detta är större än universum. <3 <3 <3

Lotta O-A sa...

Vad kan man säga? Tänker på er naturligtvis <3 Det är svårt att förstå att våra föräldrar snart inte finns där vi kanske förväntar oss att de ska vara, oavsett vilken historia vi har med oss.När det oväntade och overkliga händer, händer det så snabbt......och det kommer liksom närmare och närmare det där som alltid händer alla andra.
Alla tankar till dig och syster kram

Fröken K sa...

<3

Åsa W sa...

Kära vännen, kan bara ge dig ett gott råd i detta... Prata med din pappa även om du tror att han inte hör! Berätta hur du känner, släpp all prestige och säg allt det där du vill ha sagt..
Idag är jag så tacksam att jag gjorde det när pappa var sjuk och även om jag saknar honom så hjärtat blöder vilar jag i vetskapen om att jag vågade säga allt det där som fanns inom mig.. Varma tankar till dig och familjen <3 Kramar

havtorndesign sa...

Åh bloggvännen! Jag säger bara - all kärlek och healing till dig!!

Fröken Blund sa...

åh...värme till dig...jag hoppas för din skull, och tänker på dig. HF, och hjärta!

Toril sa...

Sänder ljus och värme..hoppas så att det blir bra..med allt..kram

Krickelin sa...

Tänker på dig.

Eva Götharson sa...

Ja gör som Åsa W skrev här! Prata med din pappa och säg allt det där du vill ha sagt! På något vis tror jag att han hör dig! Kärlek <3