tisdag 14 december 2010

En tröstande dikt


från en fin vän i en svår tid...

Du var vinden i mina segel, när allt annat stod stilla.
Du var värmen om sommaren, när allt annat regnade bort.
Du var min stjärnhimmel om natten, när allt var tun...gt.
Du var rosorna på mina kinder om vintern.
Du var värmen när jag var frusen.
Du var den efterlängtade våren, med löfte om ljus och värme.
Du var grönskan och knopparna som brast, när allt annat var färglöst.
Du var den härliga blå himlen, när allt kändes svårt.
Du finns för alltid i mitt hjärta - även nu när jag lämnar plats för framtiden - för det nya.

3 kommentarer:

Eva Götharson sa...

Så vacker och säger så mycket! Kram <3

Hanna Westergren sa...

Fantastiskt vacker! Vilken fin vän du har och vad duktig någon är på att skriva. <3

Toril sa...

Förstår din sorg..
Kramar om dig hårt å önskar dig ett gott nytt år..det ska bli vårt bästa eller hur?