Vart tog jag

vägen... I lost and found myself in different places.

Tiden har passerat fort och snart är det nytt år med okänt innehåll. Fokuserar jag på rätt saker...kanske, kanske inte? Ibland lyckas jag över förväntan och ibland blir allting katastrof.

Det jag lärt mig är att fokusera på att vara här och nu och att hänga fast vid människan därinuti. Vad mer kan jag göra, förmodligen en massa men koden dit har jag ännu inte hittat.

Mina dagar fylls för det mesta med meningsfull tid men ibland känns allting så där hopplöst, fast bättre ändå. Julen blev inte riktigt vad jag tänkt mig men till slut bra ändå. Vi tog ett beslut min syster och jag kanske det svåraste någonsin men vi överlevde och livet går vidare.

Barnen som tindrade med ögonen( eller förresten gör dagens barn det...?) glada och exalterade var de i alla fall och deras glädje värmde moderns hjärta.

Vad är det som händer

med vår värld... vi irrar omkring och fattar ingenting.

Vi stressar och försöker uppnå någon slags utopi men ingen vet riktigt hur!

Kanske vi alla kan stressa ner. Titta efter vad som kan hända utan att vi förstår varför.

Mina tankar går till våra grannar i väst och ett ljus brinner för de som miste livet,

för vad?

Små kusiner söta

Vacker

som en sommardag, nyss hemkommen från Berlin.

Ps. bilderna har jag lånat....utan att fråga om lov....

Fina

papper är en stor passion, så stor att jag nästan inte vågar komma hem med fler nya....

Tillsammans med Heinz "vita bönor i tomatsåsburkar" kan dom bli så här fina.

Länge levde

jag i falskheten och fasadens land.

Ovetandes om att livet kunde te sig annorlunda.

För skydd och för överlevnad.

Många i min väg sårades för min oförmögenhet att släppa fasaden och låta dom komma in.

Allt för länge valde jag att blunda och sopa svårigheter under mattan för att sedan gå vidare.

Under min helvetestid lärde jag mig att ärlighet mot sig själv och mot andra

är det det enda sättet att leva ett värdigt liv och det enda sättet att överleva.

Linnea

Du min lilla skruttunge som kom till mig en natt för nästan 16 års sedan.

Jag förundras ständigt över dig, din styrka och din självständighet.

Ditt jag som berikar mitt liv med kraft och glädje.

Tack för att du valde mig som din mamma.

Jag blir kär varje gång jag ser dig och jag ska älska dig livet ut.

Jag förstår min dotters passion....

Nu lyser ängarna av sommarens alla blommor.
Nu surrar bin, och fåglar sjunger överallt.
Nu stryker vinden genom trädens höga kronor
men i min trädgård är det visset, mörkt och kallt.
Här är det risigt och förvuxet, fult och snårigt
och lika hopplöst trist och grått som i mitt bröst.
Därute doftar det av sommarens alla dofter.
Där är det sommar, men här inne är det höst.

Jag levde lycklig här med dig och mina katter
ett liv i synd och utan omsorg att bli frälst.
Försonad med min karaktär, för jag har aldrig
kunnat säga nej till någonting som helst.
Och aldrig nekat mig det ena eller andra,
och levat livet, tills jag krossades en dag.
Det börja med att du bedrog mig med en annan,
en som du sa var mycket finare än jag.

Vårt gräl tog veckor, ropen blandades med gråten
och jag blev grundligt jämförd med din fina vän
Tills du bekände att han givit dig på boten
Då blev det dödstyst här i trädgården igen!
Ifrån den stunden blev den mannen dubbelt hatad
Han hade lekt med dig, med oss ett litet slag
Och jag, jag kände det som även jag var ratad
Jag ville slåss, och gick mot mitt livs nederlag

Jag hade hammaren beredd under kavajen
När han kom ut i sidenscarf och sa: God dag!
Kom in och slå dig ner en stund så får vi prata!
Jag bara stammade, nu minns jag inte vad...
Och jag blev bjuden på konjak och på cigarrer
och kunde inte få mig till att säga nej!
Och när vi skiljdes var vi bästisar och bundis
och jag tog saker som du glömt med hem till dig!

Jag går omkring i mitt Pompeji, i bland ruiner
och jag trampar runt i resterna utav vårt liv
Men du skall aldrig ge mig pikar om sekiner
och aldrig skall du bli en annans tidsfördriv!
Nej, åt det gamla skall vi binda vackra kransar
och ta vårt liv och mina katter som de är.
Och trots all kärleksbrist och trasighet och fransar
Dig skall jag älska livet ut, dig har jag kär!

Kyssande vind

Den vackraste av dikter skriven av Hjalmar Gullberg.

Påminner mig om då jag träffade min älskade...

Han kom som en vind.

Vad bryr sig vinden om förbud?

Han kysste din kind,

han kysste allt blod i din hud.

Det borde ha stannat därvid

du var ju en annans, blott lånad

en kväll i syrenernas tid

och gullregnens månad.

Han kysste ditt öra, ditt hår.

Vad fäster en vind

sig vid om han får?

På ögonen kysstes du blind.

Du ville förstås ej alls

i början besvara hans trånad.

Men snart låg din arm om hans hals

i gullregnens månad.

Från din mun har han kysst

det sista av motstånd som fanns.

Din mun ligger tyst

med halvöppna läppar mot hans,

Det kommer en vind och går

och hela din världsbild rasar

för en fläkt från syrenernas vår

och gullregnets klasar.

Is this the end?

Jag vet inte, men inspirationen saknas och livet har tagit en ny vändning som kräver 100 % av min uppmärksamhet.

För första gången på riktigt länge ser jag framemot vårens ankomst och solens varma strålar.

Jag tror att mörkret i mitt sinne har lämnat mig för nu och med hopp om att det aldrig kommer till igen med den kraft som gjorde mig så svag, matt och sårbar....

En vacker dag kanske jag är här igen och bloggar, vem vet!?

Men just nu är det min älskade make och mina fantastiskt underbara barn som ska få all min fokus och uppmärksamhet.

Jag tackar alla för fina kommentarer och glada tillrop, ni har gjort stor skillnad i mitt liv med er närvaro och jag kommer att fortsätta följa er.

♥

Så var det

då dags igen för ny operation i Lund.

Förhoppningsvis den allra sista så att vi kan få ett avslut och lägga allt bakom oss.

Oron finns i bakhuvudet hela tiden, men det måste göras och nu är väl bättre än sen eller....

What Borderline Personality Disorder feels like...(TRIGGER)

Mitt hjärta

svämmar över av kärlek

en bild säger mer än tusen ord

Biljetterna är

bokade och den 26 mars åker vi till New York!

Vi är bjudna på bröllop men hoppas att hinna med en massa annat kul också!

Lyllos mig.

Nu har

vi två tonåringar i huset....

Grattis älskade Isaac på födelsedagen!♥

Sötnosarna

stack till London med pappa och tittade på fotboll.

Lyckan var stor och man avstod gladeligen julklappar för denna fina resa!

För första

gången på väldigt länge känner jag mig bra!

Livet känns inte längre svart och meningslöst utan jag kan se ljuset i tunneln.

Det är inte färdigt ännu utan jag har en bit kvar för att pusslet ska vara komplett

men jag går med lättare steg mot slutet av detta mörker.

En tröstande dikt

från en fin vän i en svår tid...

Du var vinden i mina segel, när allt annat stod stilla.
Du var värmen om sommaren, när allt annat regnade bort.
Du var min stjärnhimmel om natten, när allt var tun...gt.
Du var rosorna på mina kinder om vintern.
Du var värmen när jag var frusen.
Du var den efterlängtade våren, med löfte om ljus och värme.
Du var grönskan och knopparna som brast, när allt annat var färglöst.
Du var den härliga blå himlen, när allt kändes svårt.
Du finns för alltid i mitt hjärta - även nu när jag lämnar plats för framtiden - för det nya.

I onsdags

så begravde vi lilla pappa och begravningen var allt vi hade kunnat önska oss i vår sorg.

Igår skulle han fyllt 68 år och vi kan inte förstå att han är borta....

I

onsdagskväll somnade han in vår älskade lilla pappa!♥

Sov så gott!