Den vackraste av dikter skriven av Hjalmar Gullberg.
Påminner mig om då jag träffade min älskade...
Han kom som en vind.
Vad bryr sig vinden om förbud?
Han kysste din kind,
han kysste allt blod i din hud.
Det borde ha stannat därvid
du var ju en annans, blott lånad
en kväll i syrenernas tid
och gullregnens månad.
Han kysste ditt öra, ditt hår.
Vad fäster en vind
sig vid om han får?
På ögonen kysstes du blind.
Du ville förstås ej alls
i början besvara hans trånad.
Men snart låg din arm om hans hals
i gullregnens månad.
Från din mun har han kysst
det sista av motstånd som fanns.
Din mun ligger tyst
med halvöppna läppar mot hans,
Det kommer en vind och går
och hela din världsbild rasar
för en fläkt från syrenernas vår
och gullregnets klasar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar