söndag 15 maj 2011

Länge levde


jag i falskheten och fasadens land.

Ovetandes om att livet kunde te sig annorlunda.

För skydd och för överlevnad.

Många i min väg sårades för min oförmögenhet att släppa fasaden och låta dom komma in.

Allt för länge valde jag att blunda och sopa svårigheter under mattan för att sedan gå vidare.

Under min helvetestid lärde jag mig att ärlighet mot sig själv och mot andra

är det det enda sättet att leva ett värdigt liv och det enda sättet att överleva.

3 kommentarer:

Maja på 64 kvadrat sa...

Tack för din kommentar hos mig!

Fin dikt :-)

Eva Götharson sa...

Klok som en bok min vän! <3

helene f sturefelt sa...

Kära Du!
Så lätt det är att gömma sig bakom fasaden. Det är ju ett skydd som vi ibland måste ha.
Men när skyddet blir viktigare än livet, då behöver vi någon som älskar oss ut ur skalet...

Din ärlighet är dina läsares tröst.

Jesus-hälsningar från Helene F Sturefelt.