Det vore väl

att ljuga att säga att jag mår bra, men jag ser en ljusning i alla fall.

Jag har funderat mycket under detta snart ett år som jag varit sjuk och hemma. Både på gott och ont....mycket har varit väldigt svart.

I hela mitt liv, har jag varit beroende av vad andra tyckt om mig. Jag har haft en enorm önskan om att alla skulle tycka att jag var bra. Jag har vänt ut och in på mig själv, böjt ryggen för att vara andra till lags. Detta på stor bekostnad av mig och min familj. Vissa har inte ens varit värda all denna uppmärksamhet och ansträngning. Så idag väljer jag dom som kan ge mig energi och äkthet, alla andra sållas bort utan ånger.

Vad jag också är glad över är att jag nu vet att lyckan inte bor i materiella ting. Jag blir inte lyckligare av ett nytt hus, ett renoverat kök eller dyr bil. Man kan inte köpa lyckan för pengar, den blir väldigt kortvarig då och med ett större och större behov.

Och varför snegla på andra, vad har dom som inte du har?! Det viktiga är att vårda sitt eget. Dom har också problem, tror mig. Mer eller mindre stora. En del är kanske så blinda att dom inte ser sina problem eller så väljer dom att blunda för att livet blir enklare så.

Vad vet jag! Det jag vet är att jag är lyckligt lottad, välsignad med fem fantastiska barn och en man som skulle gå genom eld för mig...(vilket han redan gjort många gånger). Vad mer kan jag önska mig? Absolut ingenting.