Hur mår jag nu då?

Jo tack, jag mår lite bättre..medicinen har kickat in och just nu ligger jag i ett jämnt läge. Jag har som uppgift att föra stämningslägesdagbok ( långt och krångligt ord) och när man följer den så är ser jag ganska "normal ut".

Det värsta är att jag går och väntar på smällen, jag kan inte riktigt acceptera att jag mår bra utan är rädd att jag snart är där igen.

Jag fick ett brev från en älskad vän som finns alldeles för långt bort, en klok vän som jag har saknat. Hennes brev berörde mig djupt i hjärtat och där fanns en slags lösning något som hon tagit till sig och meningen löd så här..

"Jag funderar på rädslan för ensamhet och tänker att något som stärkt mig är meditation och kundalinyoga. De hjälper mig att älska mig, vilket ju i sin tur hjälper mig att vara xxxx utan att vara någons. Alla runt mig blir en bonus och en tillgång istället för livlinor".

Denna mening blev en slags sanning för mig, tänk om jag kan lära mig att tycka om mig själv för den jag är utan att vara någons... Åh min älskade, kloka vän du vet inte hur mycket de orden betyder för mig. Precis vad jag behöver.. konkreta ord inte en massa svammel.

Med dessa ord och med alla era underbara kommenterar ska jag peppa mig själv att jag är bra, att jag inte behöver vara någon annan för att världen ska tycka om mig..

och inte vara rädd över att jag kanske ska hamna i svarta hålet igen, för där hör jag inte hemma.