söndag 18 juli 2010

Lyckliga jag

som idag har 2-årig bröllopsdag med min vackre och underbare man.

Två år som varit upp och ner, mest pga min sjukdom.

Men inte ger han upp, han står där tappert vid min sida med som det verkar en outsinlig brunn av tålamod att ösa ur.

Jag vet att steget över tröskeln inte alltid är långt borta, men han finner en inre styrka av kärlek och stannar kvar.

Han den vackre som vände upp och ner på mitt liv för snart 6 år sedan, som gjorde mig knäsvag och lycklig. Jag hoppas att jag kommer att få vara vid hans sida tills livets slut.

11 kommentarer:

MammaLena sa...

Grattis till er båda på er stora dag!

Krickelin sa...

Stort Grattis på er dag!

Så som livet är sa...

Grattis! På er dag.

Toril sa...

Grattis på er fina dag:)

mammaxtre sa...

Vad fina ni är på bilden. Grattis till er. Störst av allt är kärleken som Daniel så vackert sade till sin Viktoria.

Eva Götharson sa...

Stor kram till er båda! Jag hoppas vi kan ses snart. Längtar efter ert sällskap :-).

Anonym sa...

Det tror jag minsann att du får, vännen. Ni har ju en osynlig tråd mellan er, som är stark som tusan. Stora grattiskramar till två år som gifta!*Emma*

havtorndesign sa...

Det är nog ingen slump att det är ni två! Grattis!!!

Hanna Westergren sa...

Så gör riktiga män. Stannar kvar. <3

anna sa...

vilka fina rader... stort grattis, i efterskott då :) och om min dag var ylle så var din... papper? bomull?

sara sa...

jag får gåshud, så fint. grattis