gjort det igen, skövlat och förstört. En del av det tillhör min sjukdomsbild, men det räddar inte mitt äktenskap.
Jag känner mig värdelös och otillräcklig, jag som för en stund sedan kände en ljusning. Ack vad livet kan vända snabbt.
Nu sitter jag här och gråter över ytterligare ett misslyckande.
Med en make som funderar över
om livet verkligen ska vara så här, så här jobbigt med mig!!
Och jag som vill så mycket, vill älska så mycket och egentligen bara vill väl, hur kan allt bli så fel?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
All värme jag har, skänker jag dig!
jag älskar dig.
Jag älskar dig också mitt hjärta.♥
Kram till dig!
Sofia
Kramar från mig med! Var rädd om dig och Reine
Säkert ingen tröst min vän,att sabba och förstöra i onödan ja, här har du en till.....fast att vara gift är inte och kan inte vara en enkel rak väg utan m massa backar och svängar.Lita på dina och R känslor,livet är tufft och skoningslöst ibland men det kommer att bli bättre det är jag säker på!
Det är skrämmande att tappa fotfästet en stund. Håll ut. Tillsammans!
Tack, ja vi håller ut tillsammans även om det ibland är jordbävning under våra fötter.♥
Den här resan som ni gör nu kommer att göra både dig, din man och ERT förhållande så starkt! Det kommer att föra er samman mer än någonsin tidigare.
Nu har jag kommit ur min värsta svacka och har helt plötsligt fått så mycket energi att ge till min sambo och vårt förhållande som jag aldrig någonsin tidigare haft. =)
Så håll ut båda två, och kämpa tillsammans. Det kommer snart att bli bättre.
Varmaste hälsningar L
Tack L, jag tror att du har rätt!
Fast jag har varit i så många svackor och fått så mycket terapi och medicin att jag nästan inte vågar hoppas. Men lite hopp finns det allt.♥
Skicka en kommentar