onsdag 7 april 2010

Kan man verkligen

ta sig i kragen och skärpa till sig?

Jag får så många glada hejarop om att allt kommer att bli bättre, att det kommer att lösa sig. (ingen skuld lagd där, vad ska ni säga?!) Men vad är det som kommer att lösa sig frågar jag mig då? Kommer jag en morgon att vakna och känna Jippie! Therese, du gillar dig själv eller åh vad livet är härligt?

Ja, jag önskar att det kunde vara så, men med min pessimistiska läggning så tror jag faktiskt inte det. Jag tror inte att allt behöver vara nattsvart, men jag tror heller inte på rosa moln. I min drömvärld så skulle jag vilja hamna i landet lagom, där inget är svart men heller inte vitt, bara lagom härligt grått.

Efter alla år i terapi, som har gjort mig bättre fast inte bra, så har jag nu bestämt mig för att bara fokusera på mig och mitt. Inte snegla på andra och tro att dom har det så mycket bättre och vilja fly till deras verklighet. Alla har vi våra bekymmer och egenheter, vissa hanterar dom bättre än andra. Så nu är det dags för mig att försöka hantera mina, jag vill inte slösa bort mer tid på att må dåligt!

7 kommentarer:

havtorndesign sa...

Klokt sagt! Way to go!

Toril sa...

Heja dej!
Jag tror nog att du är på rätt väg...men jag förstår att livet kan vara tufft å då funkar det inte med några käcka tillrop...som jag nyssens klämde till med..men ändå..liksom
Allt gott!

annika sa...

Kör på! Alla har sitt helvete att gå igenom. Och himmel :)

MammaLena sa...

Jag tror de flesta av oss bor i landet lagom/mittemellan och har det ganska grått för det mesta. Ibland blir det svart och ibland berikas vi med rosa fluffiga tillfällen.
Det är ingen som kan lova dig att allt kommer att bli bra men vi hoppas nog alla och håller våra tummar och tår för att det ska bli bättre. Märkbart mkt bättre.
Man måste inte vara positiv hela tiden och inbilla sig själv eller omvärlden att livet är så himla bra och att man är så lycklig när sanningen faktiskt är en helt annan.
Mår du skit så säg det. Ingen, allra minst du själv, mår bra av att påskina ngt annat.

Ta hand om dig själv och dom du älskar! Vi andra finns här om du behöver oss.
Kram

Eva Götharson sa...

Ja det är klokt tänkt vännen! Sköt om dig! Kramar

Madeleine sa...

Det är väl en sund inställning att sätta totalt fokus på sig själv och ha landet lagom som mål. I många år undrade jag om jag någonsin skulle kunna känna den där bubblande glädjen igen, om det där härliga pirret någonsin skulle infinna sig igen. Det har det gjort, dock bara någon enstaka gång. Och för varje dag som jag kan lyckas befinna mig i landet lagom är jag tacksam, det räcker så väldigt väl. Stor kram

Hanna Westergren sa...

Alla vindar vänder till slut... Och livet i gråzoner är en skön inställning tycker jag, det gör så ont i svart och vitt.