måndag 5 april 2010

Påsken

blev inte alls som jag hade tänkt mig...jag hade som alltid höga förväntningar och föll pladask ner på jorden igen.

Jag vet inte vad som händer med mig, med min kropp. Jag vill så gärna, hjärtat vill så gärna...men den inre stressen blir för svår, för tung och allt blir panik och jag vill bara krypa ner i mitt svarta lilla hål.

Och jag har så svårt att se henne i ögonen, hon som tar så enormt mycket energi ifrån mig, hon som jag egentligen bara vill ska hålla om mig och säga att allt kommer att bli bra.
Hon som går under benämningen mamma, jag kan inte vara i hennes närhet, jag orkar inte, hon stjäl all min luft och jag vill bara att hon ska försvinna, inte för alltid men bara bort från mig här och nu.

7 kommentarer:

annika sa...

Det låter tungt. Håll dig ur vägen för henne ett tag och tanka energi där du kan få. Hoppas på lindring för dig, skickar en kram!

Lotta O-A sa...

Tänker på dig och förstår hur du känner det.Det värsta är att hur manän vill vara ifrån så är det inte så lätt som man hade önskat. Vi är trots allt bara människor och fortfarande döttrar....

havtorndesign sa...

Healing på väg från Skåne... Rå om dig själv!
Kram!

Anna sa...

Det låter jobbigt och ledsamt. Jag som inte har min mamma kvar i livet skulle ju göra vad som helst för att få ha henne här men jag vet också av egen erfarenhet att bara för att man är familj så är det inte alltid det fungerar smärtfritt när man träffas. Har inget råd att ge dig men jag hoppas du kan hitta någonting som gör att du kan tanka energi och att du kan fungera någorlunda bra tillsammans med din mamma i framtiden. Kämpa på Therese! /Anna-mitt-emot

Eva Götharson sa...

Kramar och massor av postiv energi till dig mitt hjärta!

Krickelin sa...

Ja, det blir ju sällan som man tänkt sig. Tungt för dig. Och visst kan de stjäla energi ibland, föräldrarna. Min pappa har en förmåga av att supa ner sig och hamna på akuten på de mest opassande dagarna... Han har jag svårt att se i ögonen också. Upp och hoppa igen Therese, sänder dig styrketankar och undrar om vi kan planera någon fika i vår. Vi kan mötas med tåg på halva vägen. Gå på loppis och sitta i någon park..? Sköt om dig.

Therese sa...

tack mitt hjärta, det är precis av den anledningen som jag inte kan se henne i ögonen...det skulle vara underbart att få träffa dig.♥