salt i mina sår. Idag ringde dom från skolan och berättade att Otto bär sig väldigt illa åt.Han säger emot i allt och är inte samarbetsvillig överhuvudtaget. Han är likadan här hemma, svär och lever rövare.
Jag orkar inte alltid och väljer mina strider. Jag vet att barn känner av när någonting är fel och det känns som om skulden är min.
Jag mår inte bra och det gör honom nervös och ängslig och kanske kommer det ut på detta sätt.
Min älskade lille prins som varje dag säger att han älskar sin mamma högt, det rinner en tår på min kind och jag hoppas finna en lösning.
4 kommentarer:
Kan inte säga så mycket mer än jag vet exakt hur det är.Jag har fått ta många sådana samtal och till slut orkade jag inte ens hämta honom från fritids. NU är det bättre i skolan men vi tar smällen hemma.Tankarna yr alltid om vad har vi gjort för fel men vi är bara människor och good is enough.Han kommer att ta sig ur detta fast det kommer kanske att ta lite tid, vilket man inte tycker att man har, håll ut!( ger ett hjärta istället för kram;)
Tack min vän, ja det är ständiga tankar om vad man gör för fel. Har fått tid på BUP och hoppas på en lösning. ♥ ♥ ♥
Att dra in Bup är mycket fint av er, kanske inte nödvändigt förhoppningsvis, men mycket fint.
Barnens beteende är en omedelbar spegelbild från oss föräldrar (enl. förskolepersonal), de svarar direkt på ifall nåt inte stämmer hemma. Det är bara så och jag antar att alla drabbas mer eller mindre beroende på att föräldrar inte alltid är på topp.
Fast det är förstås allas föräldrars önskan och strävan och det tycker jag är fint i sig. <3 Otto är en mycket fin liten kille på många vis och mycket poppis hos våra barn.
Känner gråten i halsen och tårar bränna på näthinnan när jag läser....du skriver öppet och ärligt med sådan känsla att ingen går oberörd från denna blogg. Jag skulle gärna använt superkrafter för att hjälpa till..känner igen många saker, tungt...Kram
Skicka en kommentar