denna känsla som jag är inne i nu, jag är ett monster.Det är som om någon besuttit min kropp och själv står jag brevid och gapar över hur hemskt denna människa beter sig. Ilskan fullkomligt sprutar ut ur min kropp och det är inte förrän jag har gjort någon illa som det tycks stilla sig och då kommer sorgen, tårarna och ångesten. -Vad har jag gjort?
Men jag känner mig helt maktlös. Jag vet inte hur jag ska göra för att inte vara så arg och förbannad hela tiden, jag är som en tidsinställd bomb och mina stackars nära vet inte när eller hur den ska explodera. Vart tog den snälla lilla mamman vägen?
I panik försöker jag finna andra vägar att gå, men dom tycks vara som bortblåsta. Det finns bara en väg och det är den rakt in i helvetet..är det min nya medicin som triggat denna situation!? Jag har varit sådan här förut, men det är ett tag sedan och jag hade hoppats att jag aldrig mer skulle behöva hamna här.
Så nu är jag tillbaka på ruta ett. Kroppen är tung, hjärnan på hög varv och ångesten känns ända in i märgen. HJÄLP MIG!
16 kommentarer:
Åh, tänker på dig fina Therese. Önskar din ångest ger med sig inom det snaraste.
tack, det önskar jag också. kram ♥
Snälla vännen! Ring din läkare som har skrivit ut medicinen och fråga om det ska vara såhär eller om du kan ändra medicinen på något vis. Stor kram
Hej. Hoppas verkligen att det blir lättare för dig snart! Du verkar vara en fantastisk mamma!
Kramar
Eva, min vän jag har ringt och ringt och ringt, är i upplösningstillstånd och fick åtminstone en tid till PO på fredag, nej det kan inte få vara så här, jag orkar inte....
Tack Melina, jag försöker och ibland lyckas jag men ångesten finns ständigt där att jag förstör mina små änglar med mitt beteende. Vad vi gör är att vi öppet pratar med dom på deras nivå så att dom förstår att det inte är deras fel att mamma är sjuk, vi hoppas att det kan vara en hjälp på vägen. Kram ♥
Jag vill hjälpa men vet inte riktigt hur. Dina känslor kan ju aldrig bli mina. Jag kan aöldrig känna det så som du känner det. Vill du skrika en massa skit till mig? Gör det. Om det hjälper så får du det. jag är starkare än dig just nu och om jag kan bära dig en stund på mina axlar så gör jag gärna det.
Har något "happy place" eller liknande? Finns det andra sätt att få utlopp för ilskan? Om det är medicinen som verkar så kan det ju ta ett tag inet abra att komam i fas utan även att ställa in rätt dos. Min egen erfarenhet i den frågan är att det alltid blir sämre först, innan det blir bättre. Man ska bara orka genomleva helvetet.
Har du provat Sa-Ta-Na-Ma?
Ordspråk jag vill skänka dig:
"If you are going through hell, keep walking!"
"Life dont put things in front of you that you are not able to handle."
ja jag vet inte, skrika på dig min vän hjälper nog inte men tack för erbjudandet...kanske är det så medicinen verkar, fast jag har aldrig varit med om det förut så det är läskigt och skrämmande....♥
Söta T, önskar det fanns något jag kunde göra eller säga som fick allt mörkt att försvinna.
Att gå ut och tala om för alla hur det ligger till är enormt modig och starkt! Att ni dessutom är tydliga mot barnen tro jag är helt rätt - ljuvliga M är samma goa tjej som tidigare när hon är här.
Hoppas molnen skingras snart och ljuset når dig - för det är du värd.
Varma och helande kramar från mig till dig!
ut och spring. boxa av dig på en sandsäck....tänker jag på när jag ser vad du skriver...men så enkelt kanske det inte är...men jag tror det hjälper mer än man tror. att matta ut sig fysiskt. så att man är helt slut. blodsmak i munnen. du vet.
sen är det viktigt att komma ihåg. att du fortfarande är på spelplanen. det går upp. det går ner. men du är fortfarande med i spelet. och det blir bättre. och sämre. och bättre igen.
men kolla oxå medicinen såklart. det kan ju vara den som spökar.
jag önskar dig en lättare dag. verkligen.
Hoppas verkligen att ljuset kommer tillbaka till dig snart så att du får må bättre igen. Tänker på dig!! Tankar, kramar och styrka, L.
Din familj vet att du älskar dem!! Andas, det kommer att släppa taget. Stor kram bloggvän! /Kicki
tänk att så många okända och mindre okända kan röra vid mitt hjärta så. jag är rörd av all denna omtanke.♥
Positivt är att du synes ha en klar bild av sjukdomsbilden. Därför är du inte tillabka på ruta ett, eller hur?
När du känner att aggressiviteten är på gång, kan det då vara möjligt för dig att ta en promenad i dessa lägen?
Funderingar från en som egentligen inte alls har kunskap.
Var rädd om dig Therese
Nej, det är inte så här det ska vara och du är klok som vet det. <3 Jag vet att du kommer må bra igen. Försök att inte tänka så mycket på hur andra känner när du mår dåligt. De älskar dig även om du är arg och mår dåligt, för de älskar dig för den du är.
Ludvig funderar en del på ilska nu, tror jag. Han är bara 3,5, men det är viktiga känslor. Han blir jättearg och det känns som han nästan hittar på saker för att vara arg över. Jag försöker säga till honom att jag förstår och att det är ok att vara arg. För det är verkligen ok!
Har själv bytt mycket ilska mot tårar i alla år och en dag fanns inga tårar kvar, men en himla massa ilska. Kanske hade det varit enklare om någon sagt att det var ok att jag var arg fast jag är tjej och redan som liten?
Ett tips jag har är att faktiskt gå undan och öva sig på det i de värsta stunderna, för jag tror du kommer känna det som en slags seger. Jag har aldrig haft migrän, men jag tänker ibland att hade jag haft det vore det nu jag skulle lagt mig i ett mörkt och tyst rum. Men jag vet, då kommer alla tankarna... Fast kanske det är ok om det finns någon i huset, med bara en dörr emellan?
Boxboll är en bra idé, men det är tungt att orka dit. När hela kroppen säger stopp, vad gör man? Jag tror på vila och inga måsten alls. När även en tv kan vara jobbig att höra på...
Orkar du inte natten så finns det proffsig hjälp som svarar dig om natten, orkar du inte dagen finns det proffsig hjälp som svarar dig att få även på dagen. Du behöver inte vänta till fredag, du vet hur...
Jag tror på dig! Jag vet att du kan och jag vet att det går. Ring en vän är en bra livlina också även i verkligheten. Ibland räcker det långt att någon lyssnar... Ja, ibland kan det nästan räcka att få säga en enda mening som gör så ont inom en att man inte tror att det är tillåtet att tänka och känna så och att någon kan ta emot det åt dig.
Du har hela huset fullt av kärlek, våga ta emot den! Du är en mycket kärleksfull människa, våga ta emot all kärlek runt omkring. Det går över, jag lovar dig.
Mycket blurr från min sida, men jag finns och jag lyssnar och jag tror på dig. <3 Heja heja dig! <3
Tänker på dig & önskar jag hade ett dundertips att ge som kunde få alla jobbiga känslor att försvinna i ett nafs. Nu är jag långt ifån en expert men har hört att man i början av vissa medicineringar kan må sämre innan medicinen får sin rätta effekt ? Hoppas du mår bättre snart. Kram M
Skicka en kommentar