tisdag 23 mars 2010

För er som undrar

det här är jag

Vad är borderline?
Personer med borderline personlighetsstörning är ofta impulsiva, intensiva och emotionellt instabila.

De har inte sällan en negativ inre bild av sig själva, och bilden av människor i deras nära omgivning tenderar att skifta mellan svart och vitt.

Humöret är ofta snabbt svängande, känslorna tenderar att bli intensiva. Det är många gånger svårt för omgivningen att förstå de snabba och starka känsloreaktionerna.

Självskadebeteende, självmordsförsök och samsjuklighet med till exempel depression, ätstörning, missbruk och ångestsjukdomar är vanligt.

11 kommentarer:

Hanna Westergren sa...

Du är ok!=)

Therese sa...

tack och jovisst är jag, men pest ibland för min omgivning....kram.♥

MammaLena sa...

Det är vi alla lite nu och då.
När man har fått en diagnos och är öppen med det så kan man inte bara lära sig själv, utan andra i sin omgivning mera om hur man fungerar. På så sätt skapar man en större förståelse och tolerans. Något som alla inblandade mår bra av.

Therese sa...

japp visst är det så att alla är lite bordeline. vissa mer än andra vilket kan ställa till problem i vardagen. Och ja jag hoppas att jag kommer komma hel ur det här...kram

MammaLena sa...

Det kommer du att göra. Det är jag säker på för det har jag bestämt. Så det så!

Fröken Blund sa...

sen är du väl en hel del annat oxå... som ganska klok mellan varven. cool. omtänksam. ärlig. rolig....du är så mycket mer än det där. glöm inte det.
och du kommer hel ur det här. det gör du.
HF!

Therese sa...

Japp jag är en hel del annat också, bra saker och ja jag kommer att bli bra. Någon gång...Tack alla fina ni som skriver, bryr er och peppar. det betyder jättemycket!♥

mammagumman sa...

Klokt av dig att kämpa för att komma vidare. Det är hårt att må dåligt. Att se hur man mår. Jag tycker du är mycket modig förutom allt det andra. Kram Anna

Therese sa...

Tack Anna.♥

Hanna Westergren sa...

Du får vara det också, pest, som du säger. Jag tror det är mest pest för dig ändå som bär på allt detta inom dig.

Vet du, du är inte "galen" eller nåt, det är nu du får skiten ur dig äntligen, efter alla år. Men det är svårt att hantera en diagnos och varför är det enklare om den är fysisk? Jag bryter personligen hellre båda benen än är deprimerad, för det gör mycket mer ont att vara deprimerad. När hjärnan lägger av och liksom blir inlindad i gips, jag vet hur ruttet det känns.

Men jag vet också att det går över, man måste bara ta sig igenom det och det är inte så bara, men det går.

Jag finns där både nu och sen vad du än har för diagnos, för det skiter jag i, jag tycker om dig!

hjärtesorg sa...

Tessan, mitt hjärta blöder för dig. Allt blir bra, låt det ta tid. Det är oerhört svårt att hitta tröstande. Du är inne i en bubbla som just nu är onormal, det är inte verklighet, bara ett tillstånd. All kärlek till dig från mig<3