Fem minuter

i taget är vad min psykolog säger att jag ska fokusera på...det låter inte så jobbigt men det är det. Min hjärna går på högvarv, fastän den är seg som kola.

Det är vetenskapligt bevisat att hippocamus delen av hjärnan som minns krymper vid stress och depressioner. Hjärncellerna dör. Jag har ofta problem med att hitta ord, byter ut dom mot andra, jag kör vilse fastän jag vet vägen och kommer aldrig ihåg vad mitt eget barn som står framför mig heter.

Kanske är det en effekt av att mina hjärnceller har dött, eller kanske bara för att jag börjar bli gammal! Vad har jag då för diagnos, ja det är ju inte fastställt ännu men man tror att antingen är jag manodepressiv eller har jag något som heter Bordeline personlighetsstörning (BPS).
Själv tycker jag efter att har dränkt mig i litteratur kring dessa två diagnoser att det är BPS. Jag kännetecknar alla de nio kriterier som ställer diagnosen BPS, skrämmande men samtidigt ett svar på alla frågentecken över hur jag under årens lopp har mått och betett mig.

Detta inlägg var inte menat att bli så tungt som de tre andra, utan jag visar det lilla fyndet jag gjorde i onsdags. En byrå för 20 kr på Röda korset... Jag går gärna inte utanför min dörr nu när jag mår så här dåligt. Men mina läkare säger att jag måste för att inte bli helt isolerad från omvärlden. Så Röda Korset blev det.