Jag har

börjat.

Det är livsomvälvande, jobbigt, sorglig, tröttsamt, utlämnande men alldeles alldeles underbart!

Jag

som fortfarande mår dåligt, ska i höst få börja på en behandling som kallas mellanvården.

I 15 veckor träffas man 3 gånger i veckan och har en massa terapi, i grupp och individuellt.

Vi får också träna oss i medveten närvaro, kanske är det detta som ska få mig att må bättre!

Linneas

nya fina skrivbord, köpt på blocket som snälla mamma körde och hämtade.

Med en massa blåmärken som resultat, men om Nea är nöjd så är mamma nöjd...

Min son

klättraren, han som gör allt han inte får och lite till. Han som ibland får mig att slita mitt hår och brista i gråt för att jag inte kan hantera honom.

Jag har kanske åkt på en räkmacka med dom tidigare barnen, visst har dom också haft sina utbrott men inte som den här envise lille mannen.

När det är som allra värst vill jag ställa ut honom i skogen så att trollen kan komma och ta tillbaka honom, men sedan när han sover sött i sin säng så vet jag att han är det finaste jag har.

Han säger att han inte vill vara dum och arg, att dumma Otto kommer fram och att han inte kan hjälpa det. Jag tror faktiskt att det är sant, han kan inte hjälpa sina utbrott eller hantera sina känslor.

Åh han är precis som jag, min allra värsta farhåga.

Grattis

min älskade lilla skruttunge. 15 år idag, söt som socker och mig så kär.♥

Igår

blev det bio för småkillarna.
Så coola glasögon och superhäftigt med 3D!

När den årliga

utflykten till Tingsryd skulle gå av stapeln fick vi i år bara med de två yngsta...men väl där bjöds det på härlig fika och spännande hästbesök.