fredag 19 februari 2010

Tack

alla ni som har skrivit till mig på min blogg och via mail, tack till er som har ringt och kommit till mig. Jag skrev att jag inte ville ha er omtanke, jisses vad fel jag hade. Jag känner mig stärkt av er omtanke, jag känner mig glad och betydelsefull. Jag kämpar på och hoppas på ett ljus i tunneln.

TACK!

11 kommentarer:

Eva Götharson sa...

Kram på dig fina vän <3

Therese sa...

kram tillbaks och kör försiktigt.♥

Så som livet är sa...

Om jag kan stärka dig en aning så stärker du mig...Det är det fina med människans kraft. Ljuset finns! Vi måste hitta tron fastän det känns mörkt. Ljuset finns!

Hanna Westergren sa...

Man ska dela på smärtan, så känns den lite lättare. <3

Hanna Westergren sa...

Vilken fantastisk bild förresten!=)

Therese sa...

Tack Hanna, bilden är Linneas.

Anonym sa...

Här kommer omtanke från en främling. Jag känner igen mig. Har länge levt med vissa handikapp som aldrig skulle uppfattas som handikapp för en "vanligt" fungerande människa. När man får en kommentar som "äh ryck upp dig " eller "det är väl inte så farligt".. då.. då förstår dom mig inte och de har fel, för det är min verklighet.

Det får vara skitsvårt och jobbigt ibland och det är helt okey att låta det vara så en stund.

Therese sa...

Tack C, det är precis så jag känner mig. Jag är glad för din omtanke och din fina kommentar.♥

Yogamamma sa...

Att ha en terapeut som inte möter dig där du är känns inte som en bra terapeut. Men jag har ju inte all info.
Många varma kramar till dig. Från mig. Och fler därtill.

Fröken Blund sa...

Tänker ofta på dig. hur det går. hur du mår.
jag hoppas du får den hjälp som du behöver, för det finns hjälp. det finns vägar.inte bara en väg. ur tunneln. och du ska igenom den.
du kanske känner dig som världens svagaste. oduglig. som om du inte kan nåt. och inte är värd nåt.
men låt dina nära vara bevis på det. om och om igen. att du är värd massor. och att du är bra. och riktigt stark som står pall att våga berätta här på bloggen. inte ens anonymt. det du. det kallar jag power.
High Five!

Anna ser dej sa...

Lite styrka och värme till dig, syster! Hang in there, det finns, precis som fröken blund skriver, många vägar, inte bara en. Du kommer hitta ut ur snårskogen, in i gläntan med de raka stammarna. Du kommer göra det, du kommer göra det av egen kraft och med dig på vägen har du en massa människor som älskar dig och vill dig väl. Tänk på det. Kram