måndag 10 november 2008

Virrpanna - moi!?


Efter en lång dag med FOLO bilen i fredags så skulle jag ta tåget hem ifrån Kalmar. Alla ni som någon gång har försökt åka tåg från Kalmar till Karlskrona vet att detta inte går utan man måste byta i Emmaboda.
Denna fredag så skulle det dessutom inte bli tåg från Emmaboda utan buss...Väl framme vid stationen, har varit där ett antal gånger så står det en buss och väntar, lyckligt ovetande om mitt kommande missöde stiger jag på bussen visar min biljett och slår mig ner på ett säte. Har vid detta klockslag varit igång i närmare 10 timmar och känner mig lite trött så jag slumrar till. Det var ett stort misstag för när jag vaknar en halvtimme senare så är jag inte i Karlskrona utan i Vissefjärda!!!
Den orten kan jag säga att jag inte hade någon större lust att vara i kl 18.20 en fredagskväll!!!
Busschauffören säger att han kör inte mer denna kväll, men veknar väl lite när jag förmodligen ser helt förtvivlad och har nära till tårar. Inte för att jag var jätteledsen utan mer för att jag var helt slutkörd och trött.
Han ringer till sin chef som kollar upp nästa tåg, det visar sig gå ett kl 18.29, så med gasen i botten och jag som den enda passageraren kör denna snälla chaufför mig tillbaka till Emmaboda. När vi kommer till stationen är kl 18.27. Jag springer upp på perrongen förklarar mitt dilemma för konduktören och lokföraren som med glatt humör låter mig åka med utan biljett, med motivation "Det är ju ändå fredagkväll". Gissa om jag blev glad och ännu gladare när jag 19.13 entrar Karlskrona Station och ser älskade R väntandes på mig där. Slutet gott, allting gott!

7 kommentarer:

MammaLena sa...

Hen jeezeez, vilken tur i oturen!

Therese sa...

Japp, så är det när man är virrpanna! Tur att det finns medmänniskor med hjärta runt omkring en!!!!

Hanna Westergren sa...

Oj, vissefjärda, vad skulle du där o göra.=) Så det kan gå, tur det finns snälla mskor!!! Stackare!

Madde sa...

Vilken tur det löste sig!

Therese sa...

Ja du Hanna det undrade jag också, men jag hade tur att träffa på snälla människor som kunde hjälpa mig på fötter igen.
Kram till dig och Madde

Eva Götharson sa...

I Vissefjärda känner jag faktiskt en liten själ, men jösses! Vilken tur att han ställde upp och körde dig busschauffören! Tur att det finns snälla människor och i sådana ögonblick blir man så glad så man blir alldeles gråtfärdig.

Therese sa...

Ja, jag kan verkligen inte med ord beskriva min tacksamhetskänsla den kvällen till både busschauffören, tågföraren och konduktören som faktiskt räddade tillbaka min fredag!