En konstig känsla

Igår efter jobbet, åkte jag och älskade R till affären för att handla. När vi ska gå in genom dörren ser jag någon som jag tycker verkar bekant. En halv sekund senare inser jag att det är min son, August. Några minuter senare kommer även Isaac och Otto i sällskap med sin pappa. Kändes konstigt men samtidigt helt underbart att få träffa dom små liven. En av baksidorna med att inte ha sina barn på heltid är att man inte få vara 100% närvarande i deras liv, det är en vanesak men en av de saker jag har svårast att acceptera....