om molnen inte kan bestämma sig. Ska vi vara eller icke vara....jag längtar efter regn, regn som kan bedöva mitt dåliga samvete.
Mitt samvete som säger mig att tyck om värmen, njut av sol och bad.
Och för barnens skull packar jag matsäck och badkläder åker till någon käck strand och låtsas njuta som alla andra.
Men mitt inre plågar mig, jag vill inte, jag orkar inte. Alla dessa måsten...
Jag vill bara skrika skitsol försvinn.
Låt regnet få spegla mitt inre och göra mig lugn igen.
5 kommentarer:
Förväntningar och kraven som man egentligen bygger upp själv. Men var kommer det i från? Och varför? Känner igen det... Det kom regn och jag Hoppas det fortsätter ett tag till . Tills du hittar lugnet igen...
Visst är det så, barnen frågar egentligen inte ens efter att få åka iväg varje dag utan det är mina egna måsten. Ta vara på varenda liten solstråle fastän jag hellre omfamnar hösten och lugnet som kommer med den.
Jag älskar hösten! Och regnet längtade även jag efter och det får gärna stanna ett tag!
sötnos, vi får åka någonstans där det bara regnar och tycka synd om varandra.♥
aHA!! En till! :) Jag brukar säga "i regnet syns inga tårar" även målat en tavla med namnet,just för att de är så skönt att få gråta,men ibland klarar inte omvärlden av det...då är de skönt med regn,för i renget syns inga tårar och alla slappnar av mer.... :)
Skicka en kommentar