tisdag 2 september 2008

Oro

Idag är det återbesök på sjukhuset för älskade R. Han ska göra en magnetröntgen och kolla upp sitt missbildade kärl. Det finns en viss oroskänsla i magen att allt inte ska vara ok. Det är nu lite drygt två år sedan hjärnblödningen kom in och vände upp och ner på våra liv. Det har varit en lång och tung väg tillbaka och vi är inte i mål ännu, men hoppet finns om ett lyckligt slut!

Till R, jag älskar dig av hela mitt hjärta och lite till....

5 kommentarer:

Anonym sa...

Jag förstår precis den oron du känner nu! Men det ska nog gå bra, ni är starka tillsammans! Kramkram

Therese sa...

Tack mitt hjärta, ja du om någon vet hur det känns och stark blir man. Jag hoppas att Jessica ringer dig, hon vill jättegärna att du ska träffa Ella.
Hälsa Robert!
Kram kram

Anonym sa...

Ja absolut blir man stark av alla motgånger och svåra stunder! Ja bara säg till henne att ringa, det hade varit jättekul! Det ska jag göra, ta hand om er! Många kramar

Hanna Westergren sa...

Livet är allt för svårt ibland. Kramar till dig o din fina familj!

Therese sa...

Tack söta Hanna! Detta är inget man önskar att någon ska behöva uppleva, men vi är ändå tacksamma för det som kommit ur denna jobbiga händelse- att banden mellan oss blivit otroligt starka.