I

onsdagskväll somnade han in vår älskade lilla pappa!♥

Sov så gott!

Pappa

alldeles skrynklig av allt kånkande i min väska....

men i din sjukhus säng ligger du så slät och fin.

Vi försöker ta en dag i sänder, det är det enda vi kan göra men frustrationen är

enorm och frågorna många.

Kommer du tillbaka till oss och om du gör hur blir du då?

kommer du någonsin att kunna prata eller röra dig mer?

Jag har så svårt att visa dig känslor men när du ligger där okontaktbar

svämmar mitt hjärta över av saknad och kärlek

till den pappa jag önskar att du alltid var.

Pappa och jag

någon gång på slutet av 60-talet.

I torsdag stannade hans hjärta, det var stopp i 10 minuter innan man lyckades få igång det igen.

Nu ligger han nedkyld för att förhindra skador på hjärnan, men vi vet inte om han vaknar igen.

Vi har inte alltid dragit jämt och jag har haft mycket ilska i min kropp, men nu känns den

ganska långt borta och jag önskar att du känner det i din dvala.

Lite förändring

är alltid kul.

Här i form av en ny tavla. Satan i gatan vad glad jag blir när jag ser den!